1774 - 1825 Related Paintings of Lycett, Joseph :. | The Duke of Wellington | Self-Portrait with a Portrait of his Wife,Margaretha van Rees,and their Daughter,Maria | Salin-day Saints mysterious marriage | Jupiter and Mercury at Philemon and Baucis fgj | Gabrielle d'Estrees and One of Her Sisters (mk05) | Related Artists:
Bento Jose Rufino Capinampainted Christ Wearing the Crown of Thorns in 1791-1874
k. e. janssonKarl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle.
Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl.
Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman.
Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk.
Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf.
Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873.
Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Gustav Wentzel(7 October 1859 - 10 February 1927) was a Norwegian painter. He was best known for interiors and domestic and rural scenes. His artistic style was associated with Naturalism and noted for accurate observations and attention to detail.
Gustav Wentzel was born in Christiania. He was a pupil of painter Knud Bergslien (1879-81) of and Frits Thaulow in 1883. He also studied for a time in Paris at the Academie Julian in 1884 and at Academie Colarossi with Leon Bonnat and Alfred Philippe Roll (1888-89). Wentzel first public painting was exhibited in Albert Cammermeyer bookstore during the autumn of 1879. His painting Snekkersvennen, which had been rejected by the Christiania Kunstforening, led to a lasting dispute and the establishment of an exhibition organized by the artists themselves, which eventually became an annual event called Autumn Exhibition (Høstutstillingen) in Oslo.
Among his paintings at the National Gallery of Norway are I fiskernaustet from 1881, Frokost from 1882, and Dans i Setesdal from 1887. Wentzel was decorated Knight, First Class of the Royal Norwegian Order of St. Olav in 1908
